tiden flyger fram

Det duggar inte så tätt mellan inläggen som har substans…

Mest beror det på att jag inte har tiden och sen att fokus har legat på familjen.

Min senaste ögonsten har ju kommit och eftersom det är min syster som är inblandad så händer allt som inte ska hända och faktistk lite till. Jag borde vara van… Så mycket tid har gått till att oroa sig och att försöka sova.

Nu mår alla bra igen och det finns äntligen tid till att göra annat, vardagliga ting som att gå ett varv på stan och kika, fika och annat.

För min egen del lider jag fortfarande av sviterna efter lunginflammationen och luftvägsinfektionen som följde på den första. Lite lungröntgen och mer penicillin senare rosslar jag som en 60 årig storrökare och flåsar som en otränad löpare i slutet av maratonloppet. Det när jag sitter still och lite värre om jag rör mig snabbare än en snigel. Fast i det hela verkar det som om det iallafall går åt rätt håll. Mina föräldrar däremot tror att jag är döende eller nått, råkade gå hem till dem och hostade således litegranna när jag kom in. Nästan så att pappa är här och kollar så att jag dricker min hostmedicin. Det är bara att se det som något övergående.

Till något annat har vi upptäckt att vi har snödroppar mitt ute i gräsmattan, inget vi planterat så det måste kommit med jorden. Har även hittat några tussilagon att vila ögonen på. Sakta men säkert kommer det att bli sommar även i år! yay

På jobbet är det lite si och så… Det trasslar lite med den person som det alltid trasslar med och det är mycket att göra och som vanligt ingen som pekar åt samma håll. En sak som jag däremot är väldigt stolt över är att jag äntligen har rott i hamn mitt certifikatsprojekt! Det kommer innan nästa vecka är över att pryda en vägg nära mig! Så underbart och faktsikt kan jag säga att det är min förtjänst, den nya kollegan i projektet är nu helt struken ur det!

I övrigt mår flarnis och jag bra