Frustration

Jag avskyr när jag inte har kontroll… (jo faktiskt)

Just nu har jag inte kontroll, alls… (näpp)

Jag vill men får inte göra saker, jag vill inte men måste göra vissa saker…

Hela min tillvaro styrs av hur blodtrycket ligger och hurvida det finns några proteiner i kisset. Idag var det åter dags för ett besök på förlossningen. Blodtrycket var lägre än tidigare 130/90 dock fanns det proteiner. En doktor bestämde sig dock för att det inte fanns någon anledning att träffa mig, fast jag skulle se till att göra om det inom två dagar. Gränsen mellan att de slår på reflexer och tar blodprover verkar vara flytande. Man vet inte riktigt vad som ska hända härnäst. Alltså har jag inte kontroll, alls. Så imorgon får vi se vad som är gränsen då.

Sen är nästa grej byggandet som ska pågå här, ska. Jag i min värld var ganska på det klara med att den skulle vart färdig nu. Så är det inte och eftersom jag inte får vara med och bygga kan jag inte heller skynda på den som ska bygga. Det känns som om jag skulle tvinga fram något då. Samtidigt är det en del inne som behöver fixas till men eftersom jag har en hel maskinpark i tvättstugan kan jag inte komma framåt. Mannen vill att vi ska hämta hem barnvagnar och sånt och jag får panik över vart vi ska ställa det… I tvättstugan kan man inte gå in genom dörren så där kan man inte ställa den, i entren behöver man kunna gå in och ut där man inte ställa en vagn heller… Tillråga på allt så är det utspritt skit över hela gården, små brädbitar och annat bara ligger där de råkade landa. Likadant är det inne, småsaker blir liggandes där de råkade landa. Jag gör inget annat än plockar småskit som inte får plats någonstans, alls. Alltså har jag inte kontroll på något, när bygger vi härnäst? Kommer vi att hinna bli färdiga innan Flarnis? Blir det någon andra trapp? Ingen kontroll!

Vi pratar frustration på hög nivå. Så när jag väl tar upp detta får mannen spel och säger att man inte kan rå för att man blir sjuk… Ännu en sak jag inte kan ha kontroll över. Så känslan av att tvinga någon annan minskar inte, alls!

Resultatet av det här? Jo, en sjuk huvudvärk, ett högt blodtryck och en massa protein. Det enda bra i det här är att det max är två veckor kvar och att sockret är grymt stabilt.

Så vad göra? Jo jag städar som en tok, döljer min frustration genom att hela tiden pyssla med något. Vilket är tvärtemot vad jag borde göra, ligga still!

Vi får se vad som händer imorgon…