Kära dagbok, idag är det som att befinna sig i något av barnens mardrömmar. Kan vi anta…
Tåget är fullt av damer i övre medelålder, vad de jobbar med är oklart men alla är på väg till Stockholm. Ingen har för avsikt att låta någon annan i vagnen få ha egna tankar. Vi lyssnar till intensiva samtal om inarbetad komp, sovplaceringar för kvällen och sist och slutligen vem som blir åksjuk av att sitta åt vilket håll i tåget.
Allt jag kan tänka är, blunda, knip igen matintaget. Effektivt kan de stoppa i princip vad som helst.
Det jobbiga är att jag inte hittar mina hörlurar i väskan.
Haha bara älskar din blogg. Som gammal tågpendlare och fortfarande åker en del tåg så är igenkänningsfaktorn hög. Måtte du aldrig sluta pendla eller blogga.
Synd att jag inte var med så hade vi kunnat överösta dem.