En pendlares dagbok, del 7341

Det har varit lugnt och skönt i tillvaron som pendlare, inga insatser med bedjan till högre makter har behövt ske.

Idag är det många bäckar små…

Bussar mot centralen som de flesta av dagarna i veckan. Idag har vi en chaufför som nog skulle platsat i Ferarris stall, men han fick aldrig chansen. Det tar han igen nu. En röd SL buss går att dra upp på hjulkanterna när man rundar gatuhörnen.

En stund in i bussfärden hör man ett väldigt klart och tydligt, men för i helvete då! Trodde instinktivt att mannen skällde på de tre 14 åringar som passerade honom, det trodde de också. Men nej då, han har bara glömt en kasse med bröd på 61:ans buss några minuter tidigare. Jag som sitter närmast får hundens koppel medan han själv klättrar i fartkurvorna fram till chauffören och ber honom ta kontakt med 61:an för att se om hans påse finns kvar. Men se nej det kan han inte göra, dricka kaffe i farten däremot går utmärkt. Han får tillbaka hunden och färden fortsätter.

Chauffören är ilsknare än taxichauffören i Rom, störd och lite sen pga vägarbeten framför oss.

Lämnar bussen med intakta kroppsdelar och hoppar på tåget hemåt. Det är väldigt fullt på tåget och det är väldigt varmt. Jag tar av min jacka och fleece för att få det drägligt. Mannen bredvid mig, han tänker inte så…

Efter en stund så muttrar han att det är varmt på det ställe där tågen har sina element, dvs på sidan om sätena. Tänker här att han kunde ha tagit efter oss andra på tåget och tagit av sig dunjackan gjord för 20 minusgrader. Det är ju trotsallt 10 plus ute och runt 25 på tåget. Det kommer inte att bli svalare med tanke på att det är fullt med männsikor som står upp också.

Eftersom jag inte visar tillräcklig irritation över att han är varm, ringer han någon annan och beklagar sig över värmen. Är termostaten fjärrstyrd månne? Efter avslutat samtal sitter vi nu här och blandar 80 talets rock med något svåridentifierat innehåll från hans hörlurar.

Så kära tågguden, vid er nästa sammankomst i gudaskiktet. Låt hörlursguden återigen lära ut vikten av lagom volym i hörluar. Låt väderguden samtala med klädguden så att alla klär sig enligt rådande väderlek, inne och ute, så att vi förhoppningsvis inte behöver tillkalla tvålguden innan resan når sitt slut.

Om Sara

Sedan december 2004 har tågresorna varit en stor del av livet Många har kommit och gått, fina vänner bestått. Som privatperson gör jag betraktelser som jag nedtecknar här
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.