Förra året den 28:e december sammanfattande jag 2010 och som sig bör ska jag nu försöka sammanfatta 2011.

Jag önskade mig fem saker av 2011

1. Vi firade en grym andra bröllopsdag med fin lunch på Westerqvarn. Visserligen inte med några andra än vi själva. Donnan var hos sin moster och lekte istället. Hoppas på en minst lika fin nästa år.

2. Det där med kilon gick egentligen ganska bra om man ser till matchvikten idag mot förra året samma dag. De har varit surt förvärvade den här gången mer än den andra och de försvann inte på gymmet det kan jag säga. De är resultatet av en väldigt jobbig graviditet och förlossning. -22 säger vi hitills.

Mer ska komma under året, hur vet jag inte riktigt än men det visar sig såsmåning om.

3. Visst sviterna försvann men det kom en ny som var något värre än den tidigare och finns fortfarande kvar till viss del. Fast den klingar nog av som den tidigare gjorde.

4. Friska har vi nog varit i grund och botten. Visst jag har varit sliten och rätt dålig bitvis men det är ju klart värt det. De små har också fått vara friska med undantag för en del kräkningar och svinkoppor och andra sjukor. Inget bestående och det är ju skönt iaf.

5. Jobbfronten ja… Jo jag har faktiskt jobbat lite på det, har sökt ett nytt jobb men eftersom det ska tillsättas typ på måndag och jag inte hört ett jota så får jag utgå ifrån att jag inte var intressant nog för det. Det är bara att ta nya tag.

Jobbet ser lite annorlunda ut nu än för ett år sen, säljorganisationer är sammanslagna, ny vd, ny direktörer och framförallt ett väldigt viktigt samarbete åt fanders.

Det var 2011 typ, det som inte finns med på önskelistan men som vi ända välsingnats med är den lille herrn. Det var inget som vi planerat alls utan det blev så och jag kan inte tänka mig att ha det på något annat sätt alls. Jag har de två sötaste och snällaste barn man kan tänka sig. Jag är helt förberedd på att jag kommer att få jobba ihjäl mig hemma det närmaste halvåret året men livet känns fan bra komplett just nu.

Det bästa med året!

Så vad ska vi ha ut av 2012?

1. Barn, nära och kära, var friska

2. En ny fantastisk bröllopsdag

3. Ett nytt jobb hemma i stan (pendla 4h per dag med två små hemma?)

4. De där kilona ska banne mig fortsätta jobbas av

5. Lugn och Ro! Vi är där vi ska vara och så kan vi stanna där ett tag och bara vara. Gäller alla!

Imorgon så firar vi som alltid med familjen. Det blir en heldag.

Nu matar vi den lille pojken och sen går vi och sover. Det blir tidigt imorgon

Ha en fab Nyårsafton och ta vara på varandra!

I tisdags natt mot onsdag kom han så. Karl blev namnet.
Startade ju med att han vände på sig i måndags så att han helt plötsligt låg i säte. Det kom då in en doktor som tyckte att jag skulle åka hem och komma tillbaka någon dag senare för kontroll… Trots att doktorn innan sa att jag absolut inte skulle någonstans förren efter en förlossning. Båda två kom sen och bad om ursäkt för att de inte pratat med varandra alls och att det nu var den första som gäller dvs stanna. Han var sen på väg att vända tillbaka under ett vikt ul på måndag em. Det beslutades om vändning tisdag morgon och sen igångsättning efter det.
Tisdag morgon och han hade vänt sig själv och det beslutades om bard kateter ögonblickligen. Den skulle sitta minst 8 timmar trodde de, den kom ut efter 3 och då togs vattnet. Samtliga inblandade blev blöta om tassarna vilket också var skälet till att han kunde vända så. Efter det gick det mesta framåt som det ska, fick värkdropp som stängdes av från och till eftersom jag reagerade så kraftigt på det. Natten mot onsdagen vid 3 satte de Edan som fungerade ypperligt, värkdroppet kom av en stund igen och vips var det 5 cm. Vi fick sova ett par timmar och på morgonen började vi om. Fick en två cm till sen tog allt stopp, värkdroppet vreds upp och allting bara snurrade tills håg fick någon att förstå hur illa det var. Satt i stort sett hela dagen på en pilatesboll som brukar ge bra effekt. Ingen alls, allt blev bara mjukare, inte heller sjönk han ner mera än tidigare. Dropp på och av mera boll och upp och röra sig. Till kl 22 skulle det göras en bedömning. Redan innan hade jag och mannen pratat om hur vi kände inför en fortsättning och sa att det här slutar nog med snitt. Jag hade krafter kvar och hans kurvor såg jättebra ut så vi pratade med bm och läkaren och de sa att vi fick fortsätta om vi ville. Vi pratade em stund till och vår bm sa att det kommer att krävas en jävla massa ont till innan det är över. Och just tänk på slutet förra gången. Så vi beslutade oss för att snitta i lugn och ro.
Allt förbereddes och ca en timme senare rullade vi i på operation. Edan utökades till en spinal och den började verka som den skulle, fast efter en stund vår jag tvungen att fråga varför de tippat mig och varför de viskade. I nästa sekund kräktes jag som en tok, blodtrycksfall var tydligen orsaken… Första gången för allt.
Nåja allt startade och jag försökte dra igång en vadslagning på tjej eller kille fast det vår ingen som hade tid att anteckna
Narkosläkaren beskrev hela tiden vad de gjorde, jag frågade efter en stund varför jag inte kände mina händer längre? Han hade lagt lite för mycket bedövningsmedel, så lugnt och stilla förklarade han att strax kommer du uppleva att du har svårt att andas eftersom halva dina lungor kommer att vara bedövade.
Efter det började hela havet att storma, de tyskar runt för att väcka barnet men tydligen så satt han fast någonstans i livmodern. För de slutade inte ruska förrens långt senare och jag var på väg att kräkas igen. Sen sprang de iväg med honom och mannen fick inte följa med, han andades inte först. Men sen så blev han jätteskrikig och då märkte jag att alla slappnade av… De snyggade till mitt gamla ärr och sydde ihop och det tog väldigt lång tid, väldigt. Men tydligen var det mycket ärrvävnad i det gamla.
Här någonstans kom mannen ut med Kalle och meddelade att det var just en Kalle. Vår barnmorska kom med och tog några bilder på oss innan de sprang vidare till neonatalen för prover. Navelsträngsproverna var väldigt dåliga så han mådde inte alls bra, ph var dåligt och något annat värde som skulle vara 0 var -11 sen gjorde han en fantastisk vändning och blev jättepigg på ingenting. Det räddade honom från att behöva åka iväg på avkylning. Apgar bedömdes om till 5,5,8 här och hur det gick till förbryllar barnläkarna. Överläkaren på förlossningen har i efterhand suttit och granskat alla kurvor som togs och försökt hitta vad de missade, hur de kunde missa att han mådde jättedåligt.
Under sista svängen som de syr ihop mig känner jag av illamående igen och den här gången finns det ingen förklaring till varför, blodtrycket är ok och jag har fått tillbaka förmågan att andas igen.
De avslutar och jag får äntligen vila på uppvaket en stund. Slipper faktiskt också att ligga och hoppa och frysa delvis. Mannen kom ner och efter några timmar suck vi åka upp till bb. Jag fick åka till c och hälsa på en lång stund innan vi åkte till vårt rum.
Så så gick det till så som jag minns det. Visst är det massor mellan allt som händer men då får ni läsa tills nästa år.

Nu har mannen varit på besök en stund, utan den lilla damen. Det var skönt att få prata med någon off kramas lite. Visst hade varit skoj om damen varit med men då hade vi inte hunnit prata med varandra alls. Så jag kramas med henne i tanken istället. Hon lider ju inte hon busar nog för fullt med sina kusiner.
Jo igår blev det som en gång tidigare, jag fick inte åka hem. Det mesta som reflexer blodtryck och synflimmer äggvita och annat är det fel på. Visst är det tråkigt att vara här men jag mår ändå så inte bra så det finns ingen större mening att hålla masken hemma och må dåligt. Sen tror jag att det är lättare för mannen hemma om jag faktiskt inte bara är där och förvirrar damen.
Så nu laddar jag för att bli av med kulan på magen och kramas med nästa medlem i familjen. Lär ladda tills i början av nästa vecka dock…
Hörs och ses

Det finns två gånger om året som vi ryker ihop oavsett. Det är i däckbytartider, nu inför vintern tog jag upp det tidigt eftersom jag visste att jag inte skulle kunna hjälpa till och att det skulle vara väldigt nära bebis. Vi är där nu… Så i morse trotsade jag viloorder och tog med donnan ut och var hemifrån ändå till lunch. Byttes det däck? Nope, det krattades lite löv och plockades med utemöbler. Visserligen nödvändiga saker men saker man kan göra med lilldamen närvarade och sånt vi kan hjälpas åt med. Resultat, musse har nya sulor och silverpilen får det imorgon. Dessvärre måste vi lämna in den för ingen av bultarna vill lossna. (bilfirma bytte i våras i samband med bromsbyte) så det blir en peng att betala iaf. Så nu har vi klarat av det här för i år och det är ett halvår till nästa gång.
Imorgon är det veckans förhoppningsvis sista tryckkontroll, hos samma dam som i onsdags, vet inte riktigt om den ökade dosen gett någon effekt men man kan ju alltid hoppas. Så nu går vi och sover och laddar för bra resultat imorgon.
Badtjejen sover hon med